Det är något som inte känns helt rätt, eller så kanske det är något som saknas. Kanske beror det på att Iracema Trevisan lämnade bandet i april, eller så beror det på att Adriano Cintra, i rollen som producent, inte lyckats lyfta fram den underbara intensiteten bandet och sångerskan Lovefoxxx bjuder på medan de står på scen.
Egentligen är inte något utav spåren på albumet dåligt eller tråkigt utan det saknar bara det lilla extra. Vare sig det handlar om glömt bagage i Helsingfors eller att hissa den jamaicanska flaggan och dansa till reggae hela natten så saknas ständigt den där lyriska känslan som bör infinna sig.
Tur nog finns det i alla fall undantag; öppningsspåret Jager Yoga som inledningsvis bjuder på cymbalmisshandel innan melodin uppstår genom ett par strängar, erbjuder allt det där som de andra spåren saknar. Intesiteten, känslan och framför allt CSS. Även det sista spåret Air Painter håller en likvärdig nivå och är en värdig avslutning på skivan.
Det största problemet med Donkey är just att det är en skiva. Som producent hade man kunnat kringgå detta genom att framhäva bandets otroliga livekänsla men misslyckandet med det gör att produktionen känns alldeles för förutsägbar och stel. Kommer man att se CSS framföra låtar live från denna skiva, så kommer man att få uppleva låtarna i sitt rätta jag.