Recension

Trots de smått osannolika framgångarna för Fleet Foxes har trummisen Josh Tillman funnit tid och motivation att ge sig ut på egen hand och ge ut en ny soloskiva. Genomgående för skivan är de stämmor som Josh vackert sjunger fram. Det är ingen tvekan om vilket skäggrockband han härrör ifrån.

Vacilando Territory Blues är en skiva vars kropp består av enkla och behagliga melodier medan dess själ utgörs av Joshu sällsamma röst. Detta gestaltas i låtar som Above All Men och Firstborn där rösten ackompanjerat av musiken skapar en enorm känsla av lugn i rummet. Mitt bland låtarna med denna enmannakör som framför de smått melankoliska harmonierna finns eleganta indiepopstycken med ett högre tempo och larmade gitarrer som inte är det minsta malplacerade utan känns som helt naturliga avbrott. Det är till och med så att spår som New Imperial Grand Blues och Steel On Steel höjer skivan ytterligare.

När den sista textraden i avslutningsspåret Vacilando Territory ekat ur högtalarna väcks frågan; gör de övriga i Fleet Foxes lika fantastisk musik?

Hur är han live då? Mats såg honom i går på Södra Teatern och nedan kan ni läsa vad han har att säga om det.

J Tillman @ Södra Teatern

Det går nog att diskutera ett bra tag om J Tillmans musik är folk eller blues. I stället för att göra det kan jag berätta om vilken trevlig kväll jag i går fick tack vare mannen som entrade scenen iförd de omtalade foppa-tofflorna, och visade att att en trummis som ofta göms i bakgrunden i ett band, kan dölja en artist som utan några som helst problem klarar av att leverera som soloartist.

När Tillman efter en låt eller två ställer frågan om hur många som hört hans skivor blir det tyst i publiken, förmodligen var det reaktionen han förväntat sig då många förmodligen befinner sig på Södra Teatern för att se trummisen från Fleet Foxes göra sin ”sologrej”. Tillmans vackra melodier, producerade av en ensam gitarr, varvas med prat med riklig humor och man får intrycket bara av att lyssna på honom, att han inte bara är en bra artist, utan även är en härlig person. Att han sedan svarar på frågor från publiken som till exempel varför han slutade spela i bandet Saxon Shore, medan han stämmer sin gitarr, ökar bara den redan intima känslan som redan skapats.

Jag får i slutändan vara lite självisk och hoppas att inte allt för många personer fattar tycke för denne charmanta man, för då kanske han får mindre tid över för det där bandet som kallas för Fleet Foxes.

Henrik

Läs mer