Recension

Mattias Hellberg - Gulimorra! - Recension - Betyg: 2 av 5

Mattias Hellberg har spelat in ett album med ett lite större sound denna gång. Uppackad av en större ensemble än vanligt så har han dragit upp tempot en smula, men likaså smilgroparna; texterna handlar nämligen om att lämna sorg och elände bakom sig och att bara ta det lugnt och kanske käka en croissant. Det är här någonstans jag börjar tänka på vad jag ska äta till lunch istället för att fokusera på musiken. Jag har ärligt talat aldrig riktigt förstått musik utan egentlig konflikt i sig. Det är för mig som att se en film utan drama eller läsa en bok där karaktärerna blir översköljda med framgångar utan ända. Därför lämnar Gurimolla! mig nästan helt oberörd, därför att den är så fruktansvärt laid-back och lets-lay-down-some-groves-maaan och think about the good times etc. Missförstå mig rätt, glad och peppig musik är inte per definition dålig, men det var länge sen jag hörde en skiva där det positiva budskapet var så övertydligt och placerat i förgrunden på det här sättet. Det låter lite som Neil Young’s Tonights the Night, fast på prozak.

Kanske gillar jag bara att vältra mig i mörka skivor. Eller så har Hellberg gått och blivit tråkig. För inte heller melodierna, arrangemangen eller soundet rör sig tillräckligt långt utanför ett ganska standardiserat rockband-som-blivit lätt-influerat-av-bossanova-sound för att jag ska ryckas med. Skivan räddas dock från bottenbetyg tack vare att låtar som Minor/Major Me och Something Fun har starka driv drar min uppmärksamhet tillbaka till musiken, samt att andra låtar som ”Coffe and Croissant” har en minnesvärd hook. I övrigt så finns inte mycket att hurra för.

Erik Blohmé

Läs mer